"Vi är bara tjugo år men bor redan i hus på landet uppe i Norrland, vi har inga direkta grannar så vi har infört nakensöndag.

Bästa dagen att strosa runt naken med morgonrock på!"

"Jag har världens finaste killkompis. Han är 10 år äldre än mig och en gång i tiden var jag kär i honom, men idag är vi

bästa vänner som pratar om allt. Vi har filmkvällar tillsammans där jag ligger i hans famn och håller hans hand och

skedar gör vi också när jag sover över. Det är en speciell relation men vi vet att det bara är vänskap. Vi pratar om

andra tjejer och killar med varandra men ingen av oss oroar sig för vänskapen. Han är min Ola och jag är hans Amelie,

det har han sagt."

Vi är bara tjugo år men bor redan i hus på landet uppe i Norrland, vi har inga direkta grannar så vi har infört nakensöndag. Bästa dagen att strosa runt naken med morgonrock på!

Att han älskar mig och jag älskar honom, och trots tre år tillsammans går det inte en morgon utan att han väcker mig med en puss på pannan och ett ”jag älskar dig”. Vi kommer att vara tillsammans för alltid, så är det bara.

För någon vecka sedan eller lite mer hade vi slutprov och jag brydde mig inte om att duscha eller ta på mig rena kläder för annat var viktigare i livet helt enkelt. Jag gick igenom stan och kände mig äcklig och ful. Då möter jag en familj med två små barn, en pojke och en flicka. Flickan vinkar till mig och ler stort, jag vinkar tillbaka och går förbi familjen. Pojken, som kanske är fem år, cyklar snabbt ikapp mig på sin cykel med stödhjul, stannar framför mig, ser på mig med ljusblå ögon och säger: ”Vad fin du är”. Jag smälte.

Jag har världens finaste killkompis. Han är 10 år äldre än mig och en gång i tiden var jag kär i honom, men idag är vi bästa vänner som pratar om allt. Vi har filmkvällar tillsammans där jag ligger i hans famn och håller hans hand och skedar gör vi också när jag sover över. Det är en speciell relation men vi vet att det bara är vänskap.

Vi pratar om andra tjejer och killar med varandra men ingen av oss oroar sig för vänskapen. Han är min Ola och jag är hans Amelie, det har han sagt.

"För någon vecka sedan eller lite mer hade vi slutprov och jag brydde mig inte om att duscha eller ta på mig rena kläder

för annat var viktigare i livet helt enkelt. Jag gick igenom stan och kände mig äcklig och ful. Då möter jag en familj

med två små barn, en pojke och en flicka. Flickan vinkar till mig och ler stort, jag vinkar tillbaka och går förbi familjen.

Pojken, som kanske är fem år, cyklar snabbt ikapp mig på sin cykel med stödhjul, stannar framför mig, ser på mig med

ljusblå ögon och säger: ”Vad fin du är”. Jag smälte."